En längtan…

En längtan som aldrig verkar gå över. En längtan som blir meningslös då jag har mina gränser. En längtan som drivit mig att konfrontera mina demoner. En längtan som drivit mig att besöka mörkret för att finna nycklar till nya portar med ljus. En längtan som nästan gjort mig galen. En längtan som aldrig verkar vilja gå över fast det jag längtar efter inte är längre något jag vill ha. En längtan som drivit mig till att utvecklas. En längtan som fått mig att skala min lök. En längtan som drivit mig att ta reda på vem jag är. En längtan som skulle få mig att gå genom eld och vatten. En längtan som fått mig att vandra hemåt till mitt heliga tempel. En längtan som fått mig att släppa illusioner och lögner. En längtan som har blivit min största drivkraft. Är less på denna längtan då det även ger egot kraft. Som en magnetisk kraft som sliter, drar och ruckar i mig. En längtan som som måste älskas och accepteras. ”Jag tillåter mig att älska denna längtan precis så som jag älskar dig”. Låt mig sedan sluta längta för det finns inget för mig där. Jag släpper dig fri. Jag släpper mig fri. ♥️♥️♥️

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *