Time to let go again..

Hon gick inåt igen för att lösa upp vad som höll henne kvar. Energierna dansade genom hennes kropp och kontroll och oro löstes upp. Känslor som höll henne tillbaka från att släppa taget. Fram och tillbaka hade hon vaggats i en magnetisk kraft. Så många försök att förändra att till slut var bägaren fylld med hopplöshet. Kommunikation som aldrig lyckades och ord som var så svåra att förstå. Känslor av att inte förstå. Känslor att inte få några vettiga svar. Slöjorna svajade fram och tillbaka och vågorna gungade en vilsen båt. Utan åror eller motor kastade hon sig över kanten och dök djupt för att finna sig själv. Allt handlade om henne och nu hade hon gett upp sin strid i hopp och ville verkligen kunna ge upp. Kapitulera och lyftas dit hon ska. Något nytt reste sig i horisonten och hon började simma dit. Vågorna följde hennes simtag och vinden puschade på i hennes rygg. Lockarna hängde över hennes ansikte och dolde hennes hennes röda ögon och kinder av all gråt. Simtag för simtag och andetag för andetag simmade hon mot sitt mål. Målet att finna och förverkliga sig själv för sig själv. För ingen annan än henne. Solen började gå ner och mörkret sänktes över havet. Hon var inte längre rädd för vad mörkret innebar. Hon hade lågan i sitt bröst som lyste upp hennes väg vart hon än bar av… Bye Bye my love!!♥️

Leave a Reply