(Skriven Augusti 2019)
”Vi är en själ och vi har en kropp. Vi har olika medvetanden. I början av min resa så gick det bara uppåt. Fokuserade på kärlek och förmågor.
Jobbade med att bara tänka positivt. Kändes fantastiskt. Helt underbart. En himla massa kärlek och bliss.
Dock så blev den fysiska världen mindre och mindre viktig. Blev mycket ”Dom och vi”.
Det blev bara tyngre och tyngre att vara i kroppen. Och det där tunga började jag tro ”andras energier”.
Att jag var upplyst och att andra hade dåliga energier. Att jag var före och andra var efter. Lurade mig själv att tro det. Använde andra till att äntligen tro att jag var någon.
Det hela var en flykt. Trodde det var uppstigning och jag gjorde helt rätt.
Sen dök han jag kalla flamman upp. Tyckte jag föll ner i ett mörker. Inser idag att han fick mig att vilja gå ner i kroppen igen. Det fick mig att börja möta det jag flytt ifrån.
Det var så skönt att vara i dom högre energierna, men det fanns inte så mycket annat.
Hade jag stannat kvar där så hade nog kroppen gett upp.
Att gå ner i kroppen igen och möta smärta och känslor har mer och mer gjort att jag tar med den där kärleken ner i den fysiska världen.
Fick lära mig att det fanns inget ”andras känslor”. Det var min egna soptipp jag försökte fly ifrån.
Vi kan inte förena kropp och själ om vi bara lever i en högre svär. Inte heller kommer sinnet få frid om vi är splittade i flera delar.
Först levde jag bara i det fysiska. Hade ingen kunskap om det andliga. Sedan levde jag i det andliga, men lämnade det fysiska.
Var en lätt resa att stiga, men ett helvete att ta sig ner igen. Vibrationen är helt annorlunda.
Det jag förvånad över är att inte många andliga lärare pratar om detta. Allt är så ljus och kärlek. Allt är så harmoniskt och bliss.
Hade jag fortsatt bara lyssna på alla andra och inte tagit en egen väg så hade jag varit kvar där.
Om jag hade fortsatt flytt så hade jag nog suttit på ett moln nu och predikat ”tänk bara positiva tankar” och fortsatt skyllt det som var jobbigt på alla andra.
Vi kommer inte framåt om vi inte väljer att möta oss själva. Då kan vi leva ännu mer i illusionerna och lägga ansvar på andra och säga att vi alla har lika värde, men ändå tro att vi är bättre.
Låt dig inspireras, men följ din röst. Inte min eller någon annans röst utan följ din.”